Par-terapi

Parterapi & Familjesamtal


Parterapi kan innebära att


   •  få prata ut, prata klart och rensa i "röret"
   •  lyssna på riktigt, samtalsteknik
   •  vara sann - mot sig själv och sin partner
   •  jobba på teamkänsla och fördelning
   •  hitta nya vägar
   •  vi tittar på självkänsla och självbild
   •  Enneagrammet som förståelsemodell
      vad gäller beteende och mönster
   •  Kärleksspråk och bekräftelse
   •  bryta mönster
   •  göra gränsdragningar
   •  fokusera på lösningar
   •  ha taktiksnack, coaching


Diskretion och tystnadsplikt är en självklarhet.

PARPAKET om 4 ggr:                   


1a ggn - tillsammans     (120 min)
2a ggn - ena parten       (90 min)
3e ggn - andra parten   (90 min)   
4e ggn - tillsammans    (120 min)

Vid behov kan det sedan byggas

på med fler sessioner.

Våga förändras och hitta nya lösningar
i förhållandet. En liten förändring kan
göra stor skillnad för dig och din partner!

Kom ihåg att förändring ofta skapar ett

inre motstånd. Ge inte upp!  Var bestämd,

ihärdig och tålmodig i din egen process.

bigstock-View-of-happy-young-family-hav-14246039
pt1
bigstock--145188923
pt2

Reparera eller separera...



Tillit, respekt och omtanke är viktiga grunder i alla former av relationer.
Ibland behöver invanda mönster ändras för att ge nytt syre åt kärleken.


Att gå i terapi är att vädra ut gamla problem, göra förändringar och få förståelse för rådande situation. Det är ett av sätten att ladda om kärleksbatteriet, men också ett sätt att kanske
närma sig separation. Det är lätt att påpeka vad man inte får av sin partner, t.ex. ömhetsbevis
i ord eller handling. Naturligtvis viktigt, men frågan är vad man faktiskt själv tillför och ger.
Om kärleken saknas kan även en relation drabbas av depression.

Betyder er kärlek samma sak för dig och din partner – passion, sex, vänskap, romantik, trygghet, barn, familj, kontroll, bekräftelse, äventyr, beundran, dyrkan, ägande?


Våra olikheter är attraherande i början, ofta dras vi till motsatsbeteenden


En gasar - den andra bromsar. En pratar öppet om sina upplevelser - den andre bearbetar i det tysta. En vill höra att den är älskad – den andre vill känna sig älskad genom handling. En är loket som drar – en är vagnen som gärna hänger med... o.s.v.
Vad kan man acceptera i en relation? Det du ser ett halvår bakåt är ofta det du får uppleva ett halvår framåt. Inget ändras av sig själv, om inte något drastiskt händer. Det vi charmas av i början av en relation är kanske det som blir anledningen till att vi sedan separerar.

Ibland kan ett upprepat ältandet av gamla surdegar bli ett betydligt
större problem än själva grundproblemet från första början.

Vad är viktigast – att alltid ha rätt och få sista ordet eller att låta mindre viktiga saker få vara
Acceptera varandras olikheter, försök mötas någonstans i mitten om det är möjligt. Att komplettera, respektera och stödja varandra är extremt viktiga delar. Par som ofta lyckas,
både lär sig och närmar sig varandras beteende. De finns också en slags ömsesidig beundran,
en förmåga att skratta tillsammans, någorlunda lika grundvärderingar, absolut tillit och
respekt i botten.


Få det praktiska att flyta
Det går inte att köra sitt eget "race" i en relation. Team-känslan behöver finnas där, speciellt viktigt när det är barn med i bilden. Oftast går det lätt att lösa praktiska problem med överenskomna fasta rutiner. I en omogen relation brister det när egot tar över.
Det fungerar inte i längden. Dock måste egenvärdet få utrymme, att vara ett par innebär inte
att ha bestämmanderätt över den andre!
Respektera varandra som två individer med egna drömmar och mål.

När problemen inte går att lösa
Visst går det ändå att leva med vissa olösta problem. Det hänger på hur mycket du själv kan tolerera och acceptera. T.ex. när partnern inte gör exakt så som man själv brukar göra.
Eller när det finns komplicerade situationer med tidigare barn och inblandade exmakar, att då kanske stå tillbaka och inte lägga sig i. Om det finns otrohet inblandad, alla har sina olika gränser för vad som kan tolereras i en relation.



Det finns två vägar att välja – antingen så bygger du

på din relation eller så river du den...


Upprepade varningssignaler i relationen

- När du känner att du måste ljuga om saker
- När din partner ljuger
- När du måste försvara/ljuga om/försköna din partner inför andra
- Du pratar ofta illa om och klagar på din partner
- Du känner dig ledsen och ensam i relationen
- Du vet inte vilka känslor du har för din partner
- Du känner dig kvävd eller hämmad av din partner
- Du måste uppfostra din partner
- Din partner behandlar dig som ett barn
- Ni skrattar inte längre tillsammans
- Det finns en stor obalans i uppdelningen av sysslor
- Undvikanden och flyktbeteende

- Vissa samtalsämnen är förbjudna och du får tassa på tå
- Det känns inte längre roligt att åka hem
- Din partner jobbar/tränar/umgås med egna vänner - mer och mer
- Du börjar söka bekräftelse utanför relationen
- Din partner behandlar dig nedsättande inför vänner och andra
- Otrohet, hemlighetsmakerier
- Sjuklig svartsjuka
- Ökande dominansbeteende
- Verbala kränkningar - även inför barnen
- Hot, provokationer, våld, sexuella kränkningar
- Missbruk av olika slag

Relationer som har inslag av hot, kraftiga provokationer och våld är aldrig acceptabelt! Partnerriktad aggression tyder ofta på ett större och djupare individuellt problem.